Egypten brinner och folk kallar det för Twitter-revolutionen (framförallt på Twitter) och det är väl inte helt orimligt. Det som gör t.ex. Twitter så anmärkningsvärt i jsut den här situationen är att det ger övriga världen en chans att känna sig delaktiga i de revolutära vindarna. Det räcker att sitta på arslet och retweeta länkar från BoingBoing eller Graham Linehan och så är kan man inbilla sig att man står där med flaggan i ena handen och en molotov cocktail i den andra. Det är kanske inte speciellt produktivt men det gör världen knappt synbart mer sammansvetsad och det är väl i alla fall lite bättre än ingenting.
I vår del av världen så är det mest näsväggar och musik som gäller. Min goda vän Hannah har flyttat hennes gamla studentradio till de digitala etervågorna i form av en podcast. The Lost Brigade ska komma ut veckovis och den kan vara väl värd att följa om ni gillar playlisten för första avsnittet.
Och näsväggarna? De är tydligen hypersensitiva, vilket förklarar min konstant blockerade näsa och att jag haft svårt att andas i snart ett år. Lite avamys på det och nu börjar det bli fantastiskt mycket bättre. Nu kan jag liksom sova igen utan att snarka galet mycket med öppen mun. Om ni inte märker det så är jag alltså glad nu.
