Jag är på fullt allvar livrädd. Inte för att vara överdrivet melodramatisk eller så, men jag känner verkligen hur paniken börjar krypa över mig just nu och jag vet inte åt vilket håll som är bäst att fly mot. De som läst min blogg med jämna mellanrum ett tag nu har säkert insett att jag alltid haft en önskan att jobba med att skriva. En naiv önskan, men något jag försökt att åstadkomma under nästan ett decennium nu. Jag har nosat på att frilansa här och var, skrivit för lite siter och kastat ur mig en novell eller två. Men nu känner jag att proppen håller på att gå ur och tanken på att jag kanske tagit mig vatten över huvudet är påtaglig.
För jag tror helt enkelt inte att jag kan. Skiva, det vill säga. Inte på sättet så att jag kan göra det ”på riktigt” om ni förstår. För hur gör man? Hur skriver man en bra bok, eller ett manus eller ens ett riktigt tänkvärt blogginlägg? Jag har försökt alla tre och misslyckats varenda gång. Mitt grepp på språket är inget att hurra för; mina idéer är inte meningsfulla eller intressanta och jag tror verkligen inte att jag någonsin kommer utvecklas i rätt riktning. Skulle det hänt skulle det hänt redan, eller hur?
Vad som fick mig att oroas på allvar var när jag för en timme sen satte mig ner och tänkte börja krita ner första försöket att skriva ett kapitel till en historia jag grumlat på i snart ett år. Jag har gjort anteckningar, researchat och kommit ganska långt med förberedelserna överlag. Men när jag skriver så blir det inget bra. Och jag menar inte ”inget bra” som att det är oslipat eller hackigt. Jag menar som i att det är inget bra. Jag skriver dialog som låter stakande och otrovärd. Jag skriver karaktärer som saknar djup och känns som kariaktyrer. Jag skriver för mycket om poänglösa detaljer och för lite om saker som är viktiga. Jag raderar, börjar om, raderar igen.
Det brukade vara så enkelt att komma på en idé och göra något med den. När jag brukade recensera spel så hade jag aldrig några egentliga problem utan orden föll sig naturligt för mig. Men nu är det månader sen jag vågat krita ner en enda recension för orden faller sig inte för mig längre. Det blir aldrig bra. Därför är jag rädd för att den här planen – drömmen – jag haft så länge varit helt missriktad. Det känns som att utvecklingen går helt baklänges och jag får inte ut mig ett skit av värde.
Det tar stopp i huvudet när jag sitter framför ett tomt Word-dokument. Allting finns i huvudet men när tangenterna börjat knattra så är resultatet bara uselt. Orden uteblir och jag känner mig mer tom för varje gång jag trycker ”Don’t Save” och stänger ner skiten. För om jag inte skriver, vad gör jag då?
