Jag vill skriva om The Joy Formidable och deras skiva The Big Roar, men jag orkar inte recensera den. Det här har allt mindre blivit en blogg där jag “recenserar” saker längre och därför känns det lite löjligt att låtsas vara objektiv när jag plaskar på med utrymme. Står det om något här så beror det på att jag gillar det eller har något att säga – och det är en dålig grund för recensioner. Det här inlägget var onödligt långt med massa beskrivningar och en utläggning om hur fullt av besvikelser musikåret 2010 var, men det spelar ju verkligen ingen roll.
Allt jag vill säga är att The Joy Formidable är ett band från Wales som släppt en skiva som heter The Big Roar, vilken i sin tur är så hissnande bra att den redan bör ta plats bland “årets skiva 2011″-kandidaterna. Stundom ren och skär rock med tydliga vibbar av tidiga Feeder och annan garagerock från 90-talets mitt. Stundom något märkbart mer experimentellt och uppfriskande.
I vilket fall är det bra. Det borde väl räcka, oavsett hur många adjektiv för “bra” jag orkar tänka ut.
(Vill ni nödvändigtvis ha en recension, av den här skivan eller annat så kan jag väl koka ihop något…)
