Nu låtsas vi

Oj då. Så det kan gå.

Kort förklaring: jag har inte haft tid.

Lång förklaring: jag har verkligen inte ens haft lite tid då och då. Men nu är spelet släppt och projektet över och jag finner mig åter med mycket tid på händerna och med oerhört lite att egentligen säga. För nu får det räcka att jag skriver det här pjåkiga comeback-inlägget (pris till den som vet vilket nummer i ordningen det är nu). Jag lever och nu kan jag äntligen skriva lite igen. Det finns en del att berätta från de senaste månaderna men det får jag strössla över er vid senare tillfälle. Tills dess ska ni ha kärlek och lycka.

 

Vi återgår nu till schemalagda sändningar

Phew. Ett enormt tack till min mormor för att hon sponsrade den här återkomsten med sitt hjärta och sin plånbok. Jag är såklart oerhört tacksam och om du bara svarade i telefon så hade jag kunnat säga det till dig också.

Vad som hänt sen sist, undrar du, kära läsare? Nja, jag plockade upp Mirror’s Edge igen och det var rasande kul. Faktiskt ännu lite bättre än jag mindes det och jag börjae återigen undra varför det fick relativt ljummen kritik när det begav sig. Svara på ett vykort – vinn en freestyle.

Gud vaf mycket filler det här blev. Jag återkommer (igen) när jag har något vettigt att berätta. Håll inte andan.

Hej då punkt com

Fattig. Fattig är att inte ha råd att förnya ett domännamn samtidigt som deadlinen drar sig allt närmare. Den 19e april så går tiden ut och då kan ni inte längre hitta hit med http://thepowerglove.com utan måste helt sonika ta er igenom http://rockydennis.wordpress.com tills jag lyckats skramla ihop nog med dosh för att återgå till normaltillståndet. Ber om ursäkt för detta men tänkte varna er på förhand så ni inte tror att servern ramlat ner i ett bad med senap eller nåt.

För att göra oss alla lite gladare så kan vi ju tänka på hur bra det är att det finns kaniner här i världen. Jag vet inte vad jag gjort annars.

Pass på!

Nu är det väl ändå dags igen, så för att undvika att göra en alltför stor grej av min återkomst så kör vi igång med en snabb resumé av vad fan som hänt sen ni sist hörde av mig.

Sen sist så lyckades jag äntligen avsluta min treåriga mediavetar-utbildning vilket nu innebär att jag vet massvis om media. Det här har tyvärr inte inneburit att jag landat ett glassigt kontrakt med något hippt produktionsbolag eller att jag nu sitter och myser på en speltidningsredaktion nånstans. Nä, för tillfället är jag som ivrigast på jobbjakt och har varit sen augusti.

Jag har hunnit ta en sväng förbi Stockholm igen där jag såklart återbekantade mig med mina goa vänner och familj. Jag fick dessutom träffa min bästa kompis nya dam-sällskap vilket var mycket trevligt. Det känns så skönt att hur länge man än sitter och ruttnar här så kan jag alltid komma tillbaka och så känns det som att ingen tid har gått alls, fast så mycket förändrats sen sist. Det är en oerhörd glädje.

Jag har fortsatt att skriva på Audioscribbler men har nu dubblat upp mina skribent-åtaganden med den lysande engelska sidan Critical Gamer. Jag har också precis öppnat portarna för min exklusivt spel-centrerade engelskspråkiga blogg Plus Minus Zero som ni gärna får följa lika lojalt som ni följer den här.

Det där tror jag nog får räcka för nu. Mer lär komma när tiden havs. Tills nu så tackar jag er alla som orkat er tillbaka och hoppas att ni haft ett grymt 2009. Låt oss tackla 2010 hand i hand, blogg i blogg.

Tillfälligt avbrott

Ja, det här kommer väl inte som någon större överraskning, men det är dags att lägga TPG på is ett litet slag. Anledningarna är många och det kommer nog inte dröja så värst länge innan motivationen att bloggen regelbundet återkommer, men just nu känns det bättre att sätta ett officiellt semikolon på bloggen istället för att den sakta självdör. Just nu så går så oerhört mycket tid åt betydligt viktigare aktiviteter, framförallt jakt på ett jobb, och lägger man dessutom till ett rejält fall av skrivkramp så känns det svårt att ständigt uppdatera bloggen med allt mindre relevanta och intressanta inlägg.

Som sagt så kommer jag tillbaka någon gång inom en snar framtid, men just nu är det bloggsemester som gäller. Håll tummarna för mig och följ mig hemskt gärna på Twitter så hörs vi!

2:1

Nu har det gått ett bra tag sen vi hördes vid sist, bloggen. Jag hoppas att du inte saknat mig för mycket, men torkan har varit helt oundviklig. De få flyktiga stunder då jag kan slå mig ner vid datorn har jag inte direkt haft mycket nyheter att komma med, roliga klipp eller spännande nya musikunder att rapportera om. Men nu faller det sig som så att jag nyss tagit del av mitt officiella slutbetyg.

Tråkigt nog så fick mitt examensarbete inte den love jag hoppats på och landade på mediokra 50, precis i mitt av skalan. Det räcker gott till godkänt, men med tanke på allt arbete jag la ner på det så är det svårt att inte bli lite besviken. Som tur var så rör det sig om betydligt högre siffror i flera andra ämnen, som mitt personbästa 73 i ”Television Audiences”. Tack vare såna bravader lyckades jag till slut nå upp till ett slutbetyg på 2:1, d.v.s. Upper Second Class Honours. För de olärda är detta det nästa högsta universitetsbetyget och jämförbart med ett VG+ ungefär.

Så med facit i hand så har de här tre långa, plågsamma åren faktiskt mynnat ut i något rätt grymt ändå. För en gångs skull lyckades jag kliva utanför ramen som den typiske medel-student jag alltid varit fram tills nu. Visst, det är inte toppbetyg, men för mig är det en oerhörd bragd att ha nått över medelmåttet och just i denna sekund kan ingen ta ifrån mig den här lyckan.

Det kommer förhoppningsvis bli fler inlägg den närmaste tiden, men jag vågar liksom inte lova någonting i den stilen längre då jag alltid lyckas bryta dem i vilket fall. Jag ska i alla fall sluta med bloggar.se-taggarna, då de inte drar in särskilt mycket trafik ändå och det är en riktig pain att fixa dem för varenda sketet inlägg. Så det så.

Pånyttfödelse

Återigen känner jag att det är dags att röra om i grytan och köra ytterligare ut-med-det-gamla-in-med-det-nya och den här gången är det inte bara bloggen som får sig en ordentlig ommöblering. Den senaste tiden har jag febrilt skickat min CV till så gott som varenda spelmagasin i både Sverige och England varpå jag fått ytterst få napp. Häromveckan fick jag dock ett mail från den eminenta blaskan Super Play som var försökt intresserade av att ge mig arbete. De hade dock ett problem, nämligen det faktum att jag delar mitt namn med före detta Kong- och Gameplayer-skribenten Rickard Olsson som nu bland annat skriver på Pakten och Out Of Ammo, vilket skulle kunna leda till en hel del förvirring. 

Det är med detta i ryggen som jag ny lämnat in en blankett med det sexiga namnet SKV 7630 till Skatteverket för att en gång för alla kasta ”Rikard” till vargarna till förmån för det jag gjort till mitt internetnick de senaste åren; Rocky. Mina mellannamn – Jan och Linus – kommer dock bestå av främst nostalgiska skäl. Det är en rätt udda känsla att ha inlett den här processen, men jag tror att det kommer visa sig vara det bästa jag kunde gjort för min framtida karriärs skull. Hur många vuxenpoäng ger det här, för övrigt?

Andra bloggar om namnbyte, byta namn, skatteverket, nystart, super play, rickard olsson, rocky

En massa ord om studiepanik

Jag tror att jag har lyckats sätta fingret på vad problemet med TPG varit de senaste månaderna;  otydlig profil. Det här är ju egentligen en dödssynd för bloggar som inte tillhör människor som det finns något slags allmänintresse för, d.v.s. kända personer eller folk vars liv på andra sätt skulle kunna vara intressanta för sin omgivning. Jag är inte helt övertygad om jag passar in i någon av dessa kategorier och därför är det hyfsat lätt att förstå varför bloggen sällan når över ett dussin besök om dagen, speciellt nu när jag låtit den ligga och ruttna utan vettiga uppdateringar så länge.

Men problemet är att när jag beslutar mig för att gå in i ett projekt med ett tydligt mål så lyckas jag oerhört sällan hålla min egen motivation vid liv tillräckligt länge för att det ska mynna ut i något av värde och jag tror att det är här skon klämmer. För att lyckas med att skapa en intressant blogg måste man antingen vara en intressant person eller ha en intressant idé. Är man bara en rätt vanlig wordpress-dweller som skriver sporadiska inlägg om hur jobbigt det är med plugget så är det självklart att de stora besökssiffrorna uteblir. Men det är också något jag egentligen inte har några större problem med. Det är en skön process att skriva om saker utan att behöva oroa sig så vansinnigt mycket om jag skulle snubbla över ett stavfel eller att det ska vara underhållande för andra. Fast vetskapen att det kanske finns folk där ute som finner det lite underhållande är å andra sidan en trevlig sporre, så jag tror att jag kommer att fortsätta än ett tag till trots allt.

Och med detta i ryggen; fan vad jobbigt det är med plugget.

Nu sitter jag här och har gett upp dagens försök att vara produktiv och i samma ögonblick faller den alldeles för bekanta känslan av panik över mig. Examensarbetet är nu knappt en månad bort från deadline och när ett av tre kapital (knappt 2000 ord skrivna av minst 8000 nödvändiga) är färdiga så är det svårt att inte känna sig smått vettskrämd. Trots att jag klämt mig igenom kapitel efter kapitel av nödvändig litteratur så känner jag mig ändå så oerhört osäker på vad det ändå är jag håller på med. Så fort jag sätter mig ner för att sammanfatta en tanke på papper så känner jag genast ”nämen fan, det här går ju inte alls ihop. skrota!”, varpå den skrotas. Att det bär av till Stockholm om mindre än en vecka hjälper inte direkt saken då jag känner mig själv för väl för att kunna tro att jag kommer få några större mängder jobb gjorda under den veckan, alltså måste jag klämma ur mig den stora majoriteten av slit innan jag drar iväg. Detta i sig leder till en feedback-loop av skräck över hur lite jobb jag har gjort och hur mycket som är kvar, samt ifrågasättningar över kvaliteten på det jag faktiskt har skrivit. Rädsla är inte i närheten nog för att beskriva skiten.

507 ord in och jag mår inte det minsta bättre, men känner att det får räcka för idag. Det känns som att stunden är inne för två snabba Nytol, ett glas mjölk och sen försöka värma upp inför morgondagen då jag tappert gör ett nytt försök att komma någonvart. 

Andra bloggar om blogg, profil, studier, examensarbete, panik

Com igen

Fick ett brev i lådan idag om att min domän håller på att gå ut och kommer göra det om nästan exakt en månad. Easy peasy tänkte jag och satte mig för att förnya den, men så såg jag hur oerhört få och innehållslösa de senaste veckornas inlägg har varit. Det har varit en hel del på gång med slutspurt på kursen och vad vi ska göra efter att plugget är färdigt. När jag väl fått tid att skriva något har det blivit för Audioscribbler nästan varje gång av olika anledningar. Dels för att vad jag vill skriva om ofta går utanför ramen för TPG men också för att jag helt enkelt inte känner att det finns någon riktig motivation att skriva ordentliga inlägg just nu. Det blir mest en video här eller en ”idag gjorde jag x och y” som ingen egentligen bryr sig om. 

Därför sitter jag nu och undrar om det är någon större poäng att lägga några hundringar på att uppdatera min .com eller om jag ska låta TPG ligga i dvala tills mitt liv tillåter mig att ge det uppmärksamheten den förtjänar. Den som vill läsa om mig eller vad jag råkar ha för åsikt om musik, film eller spel kan antingen följa mig på Twitter eller, som sagt, klicka på den här långa länken och se allt jag skriver för Audioscribbler. Så vad ska man göra? Alla förslag mottages med glädje och tills dess ska jag spela Left 4 Dead och skjuta upp mitt examensarbete.

Läs även andra bloggares åsikter om blogg, domän, audioscribbler, left 4 dead

Te’baka

Två veckors ofrivillig bloggtorka ska nu, om gudarna är goda, vara över. Min laptop sjunger alltså på sista versen och har därför beslutat sig för att börja kuka med varenda program och tjänst jag brukar använda regelbundet. Därför har Winamp knappt funkat utan att datorn briserar i små explosioner av rent hat och saktar ner till medeltidshastighet. Därför har också WordPress inte beviljats tillstånd men nu verkar jag lyckats bryta mig in och fixa just den här biten så att jag äntligen kan uppdatera. Det finns nämligen en hel del kul att berätta, mest för att flickvännen och jag själv varit okaraktäristiskt aktiva den senaste tiden med en hel del biobesök och andra trevliga fritidsaktiviteter. De mesta av dessa finns att läsa av undertecknad på relaunchade Audioscribbler, dit de flesta av mina ansträngningar den senaste tiden lagts.

Det känns som att jag skrivit såna här ”nu är det allt dags att blogga igen”-inlägg ett dussin gånger, men det får väl vara som det är med den saken. Datorn går liksom inte att rå på när den mensar ur på det där sättet. Fast det är klart, det kunde ju vara värre. Den kunde börja spruta ur sig blasfemiska meddelanden, till exempel.

Andra bloggar om bloggtorka, wordpress, trasig dator, islam, nintendo ds