2:1

Nu har det gått ett bra tag sen vi hördes vid sist, bloggen. Jag hoppas att du inte saknat mig för mycket, men torkan har varit helt oundviklig. De få flyktiga stunder då jag kan slå mig ner vid datorn har jag inte direkt haft mycket nyheter att komma med, roliga klipp eller spännande nya musikunder att rapportera om. Men nu faller det sig som så att jag nyss tagit del av mitt officiella slutbetyg.

Tråkigt nog så fick mitt examensarbete inte den love jag hoppats på och landade på mediokra 50, precis i mitt av skalan. Det räcker gott till godkänt, men med tanke på allt arbete jag la ner på det så är det svårt att inte bli lite besviken. Som tur var så rör det sig om betydligt högre siffror i flera andra ämnen, som mitt personbästa 73 i ”Television Audiences”. Tack vare såna bravader lyckades jag till slut nå upp till ett slutbetyg på 2:1, d.v.s. Upper Second Class Honours. För de olärda är detta det nästa högsta universitetsbetyget och jämförbart med ett VG+ ungefär.

Så med facit i hand så har de här tre långa, plågsamma åren faktiskt mynnat ut i något rätt grymt ändå. För en gångs skull lyckades jag kliva utanför ramen som den typiske medel-student jag alltid varit fram tills nu. Visst, det är inte toppbetyg, men för mig är det en oerhörd bragd att ha nått över medelmåttet och just i denna sekund kan ingen ta ifrån mig den här lyckan.

Det kommer förhoppningsvis bli fler inlägg den närmaste tiden, men jag vågar liksom inte lova någonting i den stilen längre då jag alltid lyckas bryta dem i vilket fall. Jag ska i alla fall sluta med bloggar.se-taggarna, då de inte drar in särskilt mycket trafik ändå och det är en riktig pain att fixa dem för varenda sketet inlägg. Så det så.

Akt 2 över, Akt 3 begynner

Det här är garanterat en av de sista gångerna då jag kommer skriva om mitt studieliv eftersom det tekniskt sett är över nu. I måndags så skrev jag mitt sista prov och innan dess har jag lämnat in mina sista uppsatser, vilket gör mig helt färdig nu. Det enda som återstår nu är examen i juli och sen är det bara att kasta sig huvudstupa in i resten av livet. Det är väldigt, väldigt skrämmande men samtidigt så känner jag mig hyfsat redo att lämna skolbänken i bakspegeln efter 16 stadiga år i dess grepp. 

När jag flyttade till England för att börja den här kursen så gjorde jag det med intentionen att flytta tillbaka till Sverige när de tre åren var färdiga men under tidens gång så började jag känna mig mer och mer hemma här och nu verkar jag helt sonika bli kvar här på heltid. Det har varit ett helvete att bo och leva utan mina vänner och familj och det är fortfarande en pärs att inte kunna slinka in till stan med Christopher och Fabian för en lunch på Max och runtrotande på Beyond Retro och Bengans när jag känner för det. Det är fortfarande någonting jag saknar men tiden har också gett mig möjligheten att prata med folk över billiga abonnemang, Skype och nyttja sista minuten-resor för att göra spontana besök. 

Vad framtiden kommer utröna vågar jag knappast spekulera i. Jag har redan börjat ansöka till ett antal jobb som verkar intressanta, där det mest lockande är ett översättar-jobb på en liten spelstudio i Berkshire som söker svensktalare. Annars är det idoga mattbombande över spelmagasin-scenen som gäller, då det är där jag vill få in foten på allvar nu. Hur det går kommer ni utan tvekan få följa first hand här i bloggen. Tills dess finns jag fortfarande sporadiskt på Audioscribbler, Twitter, Xbox Live och givetvis här på TPG. Tack till alla er som följt mig hela den här tiden och ni som fortsätter att ögna över mina förehavanden trots mina avbrott och utbrott. Ni är alla grejt.

Nu när det här är gjort ska jag ta mig i kragen, städa upp mitt parodiskt ostädade rum samt eventuellt bege mig till Subway för en Spicy Italian med extra ost. Under tiden kan ni ju spana in veckans Spelradion som har min goda kamrat Emil Kraftling på besök. I vilket fall så ses vi snart. Lev länge och blomstrande.

Andra bloggar om studieliv, studier, framtiden, jobbsökande, speljournalistik, översättning, spelradion

Electric boogaloo

Återigen dags att skaka liv i bloggen efter en lång tids tjänstledighet. Efter att examensuppsatsen lämnades in för en vecka sen så tog jag ett långt avbrott från allt vad skrivande heter för att lugna nerverna och handlederna igen. Det verkar inte hjälpt, eftersom jag nu har en fruktansvärd smärta i axlarna som någon doktor säkerligen bör titta på. Men bortsett från ett enda prov så är jag nu alltså klar med universitetet, något som känns helt tokigt. De närmaste månaderna kommer innebära en hel del, fast medans det känns ytterst skrämmande att tänka på allt vad jobb och uppehållstillstånd heter så ser jag också fram emot vad den närmaste framtiden kan ha att bjussa på. 

Jag brukar lova det här då och då, men nu är det verkligen mycket på gång. Dels har jag ett helt nytt projekt som jag är väldigt upphetsad över som jag förmodligen kommer kunna realisera nu i veckan, och förhoppningsvis kommer resulatet komma upp lagom till nästa helg. Dessutom så tänkte jag göra någon form av serie här på bloggen för att blidka alla er som faktiskt inte givit upp hoppet trots mina långa avbrott. Inte helt säker på vilken form det kommer ta sig men det kommer säkerligen bli värt väntan. 

Dessutom vore det ju rätt trevligt att få tid att spela lite spel också. Det senaste jag haft någon större chans att testa är Resident Evil 5 men vad jag tycker om det kommer ni få veta i sinom tid, annars har det mest blivit Peggle och Left 4 Dead i lika doser. Mycket mer lär det nog inte bli framöver heller, förutom att jag ska piska mig själv att fortsätta med Fallout 3 som jag fortfarande inte har spelat i närheten av tillräckligt. 

Jag har också funderat på att lägga ner de här bloggar.se-länkarna som jag brukar ha i slutet av alla inlägg. Det känns inte som att de ger mig speciellt mycket extra trafik och det är bara en pina att ständigt behöva sammanfatta alla inlägg i små tags. Ge mig gärna feedback på det. Här kommer de i alla fall den här gången:

Andra bloggar om studerande, examensarbete, nackspärr, resident evil 5, spel

Oj

Trots att jag bombarderats med brev och mail om att min domän kommer att gå ut den 20e April så lyckades jag ändå glömma bort det, och det är alltså därför bloggen legat död i lite drygt ett dygn. Jag ber om ursäkt för den här fadäsen och skyller omedelbart ifrån mig med att jag legat  i extra hårt med pluggandet nu när det är mindre än två veckor innan mitt sista skrivna arbete ska lämnas in. Det ser hitills rätt dugligt ut om jag får säga det själv, och jag ska försöka hålla er uppdaterade så gott jag kan. Annars finns ju alltid Twitter.

Dagens tanke: Varför säger folk alltid att Luigi är smalare än Mario? Han är förvisso aningen längre och har ett mer avlångt ansikte, men så vitt jag kan utröna så är de ungefär i samma midje-division. Luigi är för övrigt en grovt underskattad karaktär som borde få fler chanser att skina än det halvdassiga Luigi’s Mansion. Så det så.

Andra bloggar om domän, blogg, twitter, mario, luigi

En massa ord om studiepanik

Jag tror att jag har lyckats sätta fingret på vad problemet med TPG varit de senaste månaderna;  otydlig profil. Det här är ju egentligen en dödssynd för bloggar som inte tillhör människor som det finns något slags allmänintresse för, d.v.s. kända personer eller folk vars liv på andra sätt skulle kunna vara intressanta för sin omgivning. Jag är inte helt övertygad om jag passar in i någon av dessa kategorier och därför är det hyfsat lätt att förstå varför bloggen sällan når över ett dussin besök om dagen, speciellt nu när jag låtit den ligga och ruttna utan vettiga uppdateringar så länge.

Men problemet är att när jag beslutar mig för att gå in i ett projekt med ett tydligt mål så lyckas jag oerhört sällan hålla min egen motivation vid liv tillräckligt länge för att det ska mynna ut i något av värde och jag tror att det är här skon klämmer. För att lyckas med att skapa en intressant blogg måste man antingen vara en intressant person eller ha en intressant idé. Är man bara en rätt vanlig wordpress-dweller som skriver sporadiska inlägg om hur jobbigt det är med plugget så är det självklart att de stora besökssiffrorna uteblir. Men det är också något jag egentligen inte har några större problem med. Det är en skön process att skriva om saker utan att behöva oroa sig så vansinnigt mycket om jag skulle snubbla över ett stavfel eller att det ska vara underhållande för andra. Fast vetskapen att det kanske finns folk där ute som finner det lite underhållande är å andra sidan en trevlig sporre, så jag tror att jag kommer att fortsätta än ett tag till trots allt.

Och med detta i ryggen; fan vad jobbigt det är med plugget.

Nu sitter jag här och har gett upp dagens försök att vara produktiv och i samma ögonblick faller den alldeles för bekanta känslan av panik över mig. Examensarbetet är nu knappt en månad bort från deadline och när ett av tre kapital (knappt 2000 ord skrivna av minst 8000 nödvändiga) är färdiga så är det svårt att inte känna sig smått vettskrämd. Trots att jag klämt mig igenom kapitel efter kapitel av nödvändig litteratur så känner jag mig ändå så oerhört osäker på vad det ändå är jag håller på med. Så fort jag sätter mig ner för att sammanfatta en tanke på papper så känner jag genast ”nämen fan, det här går ju inte alls ihop. skrota!”, varpå den skrotas. Att det bär av till Stockholm om mindre än en vecka hjälper inte direkt saken då jag känner mig själv för väl för att kunna tro att jag kommer få några större mängder jobb gjorda under den veckan, alltså måste jag klämma ur mig den stora majoriteten av slit innan jag drar iväg. Detta i sig leder till en feedback-loop av skräck över hur lite jobb jag har gjort och hur mycket som är kvar, samt ifrågasättningar över kvaliteten på det jag faktiskt har skrivit. Rädsla är inte i närheten nog för att beskriva skiten.

507 ord in och jag mår inte det minsta bättre, men känner att det får räcka för idag. Det känns som att stunden är inne för två snabba Nytol, ett glas mjölk och sen försöka värma upp inför morgondagen då jag tappert gör ett nytt försök att komma någonvart. 

Andra bloggar om blogg, profil, studier, examensarbete, panik

No use for a blog post title

Efter idogt letande har jag äntligen fått tag i en bunt mycket viktig litteratur som kommer komma till använding inför den avhandling jag egentligen borde ha börjat plita på. 1200 spänn fattigare är jag också, eftersom en hel av de här böckerna är ur tryck sedan ett par år tillbaka och folk som fraktar gamla, dyra böcker sällan gör det gratis. Bönar och ber om att de inte är fulla med massa understryckningar och andra avtändande bevis på deras begagnadhet (nytt ord?).

Spelteori-böcker åsido; Resident Evil 5-demon har kommit till Xbox precis perfekt timat till att jag skaffat en ny ethernet-kabel så att den kan nyttjas online igen. Återkommer med första intryck vid senare tillfälle.

Eftersom det var ett tag jag förpestade bloggen med massa Youtube-videor så tycker jag att det är hög tid att bringa tillbaka den här traditionen. Jag har tidigare yttrat mig om hur briljant humorgruppen LoadingReadyRun är så här är en av mina LRR-favoriter som också är den bästa CSI-parodin någonsin.

Andra bloggar om amazon, böcker, litteratur, resident evil 5, loadingreadyrun, csi, video, youtube

Semestertöcken

Varenda ledighet, resa eller semester har den där gränsen, den brukar överträdas lite drygt tre fjärdedelar in, varpå man istället för att njuta av sin lediga tid börjar räkna ner tills dagen då man tvingas återvända till sin normala rutin. Varje hjärncell är i uppror med sig själv, där de samtidigt försöker undvika att tänka på att allting håller på att ta slut, men samtidigt inte kan göra annat än räkna sekunder och minuter tills man tvingas packa ihop och börja träla återigen. Lyckligtvis finns det trevliga faktorer i spel den här gången, så det är inte riktigt så frustrerande som vanligt att återvända till det akademiska ekorrhjulet. 

Nästan omedelbart ska jag nämligen gräva ner mig axeldjupt i min första (och förmodligen sista) avhandling. Jepp, 10,000 ord helt färsk research, snyggt bunden och förhoppningsvis av publicerbar kvalitet. Idiotiskt nog har jag valt ett ämne som förmodligen garanterar att höja min stresströskel med åtskilliga tum – skräckfilm kontra skräckspel – och det vetefan om det är optimalt under sista terminen på en svindyr utbildning. Den som lever får ni-vet.

Andra bloggar om semester, ledighet, avhandling, skräckfilm, skräckspel

2008/2009

God jul och Gott nytt år på oss allihop! 2008 var ett bitterljuvt år som jag nu säger ajöken till med dels lättnad och dels lite sentimentalitet i rösten. 2008 var året då jag börjde skriva för stans näst största lokaltidning och fick intervjua Alphabeat. 2008 var året då jag en gång för alla beslöt mig för vad jag vill syssla med efter att den här svindyra universitetsprylen är avklarad. 2008 var året då jag insåg att jag blivit så assimilerad i the english way att jag nu, utan att tänka på det, kallar England för ”hemma”. 2008 var då jag arbetade på Posten och lärde mig varenda portkod i Stadshagen utantill för att sedan glömma dem en vecka efter avslutad tjänst. 2008 var då jag läste Watchmen, såg The Dark Knight, hörde Markusevangeliet och spelade Braid. 2008 var året då jag förlikades med tanken på att växa upp men samtidigt vägra att bli för vuxen. 

2009 blir året då jag (förhoppningsvis) avslutar min kurs med schyssta betyg. 2009 blir året då jag (förhoppningsvis) får ett anständigt och välbetalt jobb. 2009 blir året då jag (förhoppningsvis) flyttar in i en riktig lägenhet med flickvännen. 2009 blir året då allt (förhoppningsvis) går som det ska.

2009 blir också året då jag kommer blogga bra mycket mer reguljärt än vad som tidigare varit fallet. Förhoppningsvis.

Andra bloggar om god jul, gott nytt år, nyår, jul, 2008, 2009, framtiden, växa upp

Kromat insug

Alphabeat är intervjuade, intervjun är skriven och på väg till tryck medan jag sitter upp och skriver på nästa grej; en albumrecension, en spelrecension samt nio små singelrecensioner. Till detta har jag en presentation, sex uppsatser och ett prov att fixa in däremellan, vilket gör att den sena/tidiga timmen inte är riktigt lika oförsvarbar. Sen att den mest har spenderats på Youtube är en helt annan sak, men shh.

Lämnade för övrigt in skilsmässoansökan nyss, i form av en avinstallation. Tio år blev det men nu är det dags att ta farväl och jag tror på riktigt att det är bäst för oss bägge två. Ibland blir det helt enkelt för mycket, man förändras och kärleken försvinner. Jag talar såklart om Internet Explorer som jag för några timmar sedan kastade åt vargarna till förmån för min nya kärlek; Google Chrome. Efter ett par timmars nyttjande är jag toppennöjd, men lite mer utförlig recension kanske följer när jag testat ”na lite mer.

Andra bloggar om alphabeat, recensioner, skrivande, studier, stress, internet explorer, google chrome, webbläsare

Torrenthuset

Mina uppdateringar blir allt färre och längre ifrån, vilket såklart är tråkigt för mig och alla tre som regelbundet läser det här. Blandningen av större arbetsbörda plus att vår internetuppkoppling nyligen fick kiss i hjärnan och beslöt sig för att krympa bandvidden med 80% har såklart varit ledande orsaker. När jag dessutom har grävt ner mig fullständigt i underbara Bioshock – ett år efter alla andra – så blir tiden över minimal till att tjattra på bloggen. Nu är det dessutom bara fem dagar innan Fabian och Christopher sätter fot i huset så den veckan lär det bli ytterligare torka i de här krokarna.

Själv sitter jag som den snorsjuka apa jag är och knattrar medan flickvännen däckat av samma snorsjuka några meter bakom mig. Städningen som vi gick in i så entusiastiskt för några dagar sedan har hunnit stanna av till totalstopp, men vi ska nog lyckas få åtminstone våra egna rum att framstå som hyfsat presentabla innan gästerna dyker upp. Tills dess kan vi njuta av vår nya rumskamrat som redan chockat resterande hushållet med att pissa med öppen dörr, runka högljutt, sova med skor på samt märka alla sina köksartiklar med grön tejp. Det hela känns väldigt Jeffrey Dahmer.

Nu skiter jag i det här och går och lägger mig så kanske jag orkar in till plugget imorgon med en handfull värktabletter i magsäcken. Jag orkar inte ens lägga in bloggar.se-taggar, så det här får bli ett sånt där hemligt inlägg som ingen någonsin läser.