That’s no way to ride a horse

Om ni är som jag så är ni just nu helt uppslukade av all Star Trek-noja som kommit till följd av den nya JJ Abrams-filmatiseringen. Jag har inte haft chans att se den ännu men har istället laddat upp för fullt med att njuta av att återuppleva de tre bästa filmerna i serien, det vill säga nummer 2, 3 och 4. Jag kommer förmodligen återkomma med mina tankar om nyversionen när jag kommit för mig att se den, men alldeles för många i min närhet hävdar att den är grym för att jag riktigt ska våga sänka förväntningarna på förhand. 

Om man dock önskar att den filmen, liksom det mesta annat, nog skulle bli aningen bättre om den hade mer Shatner i sig så kan man festa loss till det här korta klippet som inte bara innehåller allas vår Jim Kirk men också Batman! Ja, den första och oslagbara Adam West såklart. Klippet är från ett misslyckat försök att göra en tv-serie om Alexander den store som aldrig kom förbi pilot-stadiet. 

Tanken på att det, i ett alternativt universum, finns fler avsnitt av det här är slående.

Andra bloggar om star trek, william shatner, batman, adam west, tv, film, video, youtube, humor, alexander den store

Newswipe

Som ett par av er säkert vet vid det här laget så anser jag att världens bästa tv-program är Charlie Brooker’s Screenwipe, ett program som nu ynglat av sig och fått en spinoff; Newswipe. Där Screenwipe behandlade tv i allmänhet så är Newswipe, som man kanske kan gissa, fokuserat på nyhetsbevakning. Första programmet visades i onsdags och nu finns det på Youtube vilket ger mig en lysande anledning att än en gång tvinga på er den här fantastiska serien. Bästa biten sker mot slutet när Charlie sätter tänderna i den sensationslystna rapporteringen om skolskjutningen i Winnenden. Det här är en halvtimme ni alldeles säkert kan avvara.

Del 1

Del 2

Del 3

Andra bloggar om charlie brooker, newswipe, nyheter, tv, humor, video

Egot har landat

Och så var det journalisten som äntligen fått tummen ur och scannat sina egna bidrag till skolblaskan för sina 6 reguljära bloggläsares eviga förtjusning. Således följer här;

min recension av The Cure – 4:13 Dream (som ni redan borde ha läst här, men vafan)

samt mina tankar kring Dead Set (som ni läst på svenska tidigare här på bloggen, men vafan)

och imorgon ska jag dessutom iväg och intervjua Alphabeat. Diktafon är inköpt nästan enbart för detta syfte och frågorna är mer eller mindre färdigställda. Det är nervöst men fan vad kul det ska bli ändå. Jag ska försöka lägga upp hela intervjun, oklippt och oredigerad, så fort jag kan så ni kan narra mig för min darriga röst och uppslickande manér. That’s how I roll.

Andra bloggar om the met, skrivande, recensioner, the cure, alphabeat, dead set, tv, musik

Dead Set

Så igår kväll trotsade jag och flickvän sjukdom och bättre vetande för att släpa oss själva 45 minuters bussfärd till Bradford för smygpremiären av Dead Set, en ny skräckserie skriven av undertecknads husgud Charlie Brooker. Här följer några tankar.

Handlingen är simpel men intressant; vad händer om världen drabbas av zombier samtidigt som det sitter folk i Big Brother-huset? Lägg därtill att detta sker mitt under brinnande utröstning och du har en jävla balls up. För att förstärka realismen så används det riktiga engelska BB-huset samt dess riktiga programledare som såklart blir en zombie även hon. Det är ruskigt effektivt.

Det mesta av handlingen utspelar sig i och omkring huset i vilket deltagarna ännu är ovetande om katastrofen som sker utanför väggarna. En ensam överlevande av produktionen, Kelly, lyckas fly in i huset där hon försöker överleva tillsammans med de kvarvarande linslusarna.

Konceptet funkar förvånansvärt bra och stämningen är på topp så gott som hela tiden. Istället för att bombardera oss med billiga skrämseleffekter så bygger programmet upp stämningen långsamt i första programmet så till den grad att man sitter på nålar långt innan den första blodsdroppen ens fallit. När så blodbadet inleds är man därför helt shitless.

Våldet är nog det mest brutala som visats i en produktion gjord för TV. Det finns ett par scener som är riktigt obehagliga till och med för en så luttrad zombie-älskare som jag själv. Det finns alldeles för lite skräck gjord speciellt för TV numera så det är kul att se en så hänsynslös serie få så stort förtroende i en stor kanal.

Dead Set kommer förmodligen inte att sändas i svensk TV men är du ett fan av skräck överlag och zombier i synnerhet så är DVD:n väl värd att importa från Play eller Amazon då den släpps den 3:e November. Det är en milstolpe i TV-skräck och en mycket underhållande bit nörd-fanservice. Kola gärna in en trailer också.

Andra bloggar om dead set, charlie brooker, zombies, skräck, tv, video

Hostmedicin smakar kräk

De senaste veckorna har jag jobbat, slitit och faktiskt haft en hel del kul också, något som verkligen inte legat på dagordningen alltför ofta de senaste åren, men jävlar vilka roliga veckor det har varit. Den enda som lidit är bloggen.

Snabbgenomgång; en hel vecka Christopher och Fabian blev total succé. Det punkterades något av den influensa både jag själv och flickvännen lyckades dra på oss och som vi sedemera spred till våra gäster men fan, lite får man väl tåla. I samklang med detta har skolan gått in i andra växeln och mitt tidningsuppdrag har börjat rulla i enorm fart. Mitt första bidrag kommer att synas i nästkommande nummer och i numret efter det har jag lyckats scora en av de största artiklarna och på tal om den…

Imorgon bär det av till smygpremiärvisningen av Dead Set, en ny zombieskräck-serie som kommer att visas lagom till Halloween här. Med en rejäl sopa flax lyckades jag vinna två plåtar till premiären som alltså sker imorgon och den ska jag alltså skriva stor, fet artikel om. Jag flänger nog iväg ett ord eller två om den här också om jag mäktar med det.

Det är en hel del man vill skriva om efter att ha lämnat tomt så här länge men jag skiter i att försöka klämma in precis allting nu utan ska försöka portionera in skiten i små inlägg de kommande dagarna. Flunsan har slagit mig så hårt att jag knappt orkar resa mig ur sängen så sjukledighet – here comes me – vilket såklart innebär massa fritid att tå kol på. Ni vinner.

Oops, halv fyra var det visst. Äh, jag sov hela jävla dagen så det får vara. Jag firar istället morgonens ankomst med snabbnudlar och ett glas Sprite, see ya.

Läs även andra bloggares åsikter om kompisar, influensa, sjuk, dead set, zombiefilm, tv

Man kan ju inte veta allt

Vissa klipp är helt enkelt för bra i sin egen rätt för att förklaras. Det här är utan tvekan precis ett sådant. Njut.

Andra bloggar om tv-shop, häst, fjäril, video, humor

Veckan

Sju hela dagar utan en enda uppdatering. Vad kan min goda anledning vara? Det rör sig varken om en handikappande sjukdom eller lathet utan ren och skär social upptagenton. När jag lämnade er sist så var jag just på väg till ett möte som eventuellt kunde leda till min första ”position” på en god-honest publikation. Jag fick dock inte positionen jag ville ha som en slags spel/musik-skribent, tyvärr.

Däremot landade jag rollen som The Mets första  delredaktör för spel-delen som jag själv var med och tog fram. Detta har inneburit flera drastiska förändringar, varenda en till det glimrande bättre. Till exempel har jag haft en anledning att dra iväg flickvännen för att köpa ny TV och också för att investera i en Xbox 360, något som gör att jag inte känner mig riktigt lika efter som alla andra längre. Att jag dock först nu kan njuta av Dead Rising och Bioshock är väl förvisso lite deprimerande, men bättre sent än aldrig.

Från och med nu ser jag nästan uteslutande fram emot det gemensamma, veckolånga besöket jag bjuds av Fabian och Christopher om 12 sketna dagar. Ända sedan dagarna då jag parkerade mig själv i Leeds för första gången har jag längtat efter svenskt finbesök och nu står det äntligen för dörren och jag är uppspelt som en riktigt uppspelt jävel.

All annan tid har mest gått åt till att kallstarta upp mig själv ur sängen tidiga morgonstundar samt läsa fenomenala Dawn Of The Dumb av geniet Charlie Brooker. Ni kommer nog få läsa en hel del om Charlie Brooker den kommande tiden här då jag tagit mig tid att gå igenom mannens samlade verk bok för bok samt program för program de senaste veckorna. Allting, och jag menar varenda liten pryttel, är guld och måste upptäckas av alla. Ni kan ju börja med det här klippet – se nedan – från hans fantastiska Screenwipe, ett tv-program om tv som i all sin enkelhet är välskrivet, hysteriskt underhållande och på riktigt informativt om man är ens det minsta intresserad av tv. Youtuba karln (eller klicka här där hela serien finns samlad) och läs gärna hans kolumner han skriver veckovis för The Guardian via dessa ord, om ni orkar.

Andra bloggar om speljournalistik, the met, xbox 360, charlie brooker, dawn of the dumb, screenwipe, tv, video

Fluff

Eftersom jag skrivit alldeles för många och långa inlägg den senaste tiden så tänkte jag istället bjuda på något betydligt lättsammare. Nämligen en video och en länk. Videon är en sketch av Fredrik Lindström om stark mat, något jag själv känner igen mig i något brutalt. ”Äh, den här linsen är ju inte särskilt konvex!”

Och sedan länken som, om du är inloggad på Facebook, leder till en essä av undertecknad om den engelska matdokusåpan Come Dine With Me som jag är ruskigt förtjust i. Njut gärna av den och tänk på vad ni kunde gjort som varit betydligt mer produktivt med er dyrbara tid.

Andra bloggar om ac/dc, musik, recensioner, mat, tv, matprogram, fredrik lindström, stark mat

Välkomna våra nya härskare

James Cameron hade både rätt och fel. Maskiner kommer att ta över världen och göra mänskligheten till sina underordnade och det kommer hända väldigt snart, faktum är att det redan börjat. Vad han däremot inte riktigt fick till var hur det här regimskiftet kommer ske. Det kommer inte ha något med strategiska krigsspetsar eller robotar med uppseendeväckande endoskelett att göra. Istället kommer de bryta ner oss långsamt på samma sätt som de gjort i alla tider, genom att driva oss till vansinne genom att ständigt få för sig att sluta fungera i precis fel tillfälle utan synbar anledning. Ingen logik går att applicera på detta beteende och således drivs våra små hjärnor till den mentala ruinens rand när vi försöker komma fram till varför TV-jäveln som man bara ägt i lite drygt ett år helt plötsligt självdör mitt under brinnande Kitchen Nightmares. Varför dog den bara och varförflimrar den röda lysdioden som i vanliga fall signalerar om skiten är på eller avstängd?

Ni förstår min association med Terminator här. Den där döende elektroniska lågan, T-101s ondsint röda ”ögon” tonar sakta mot svart i filmens crescendo, men den här gången dör den inte för att signalera människans seger över maskinen. Den flimrar orytmiskt som ett hån. TV:n skrattar. Den vet att mina händer bankandes mot dess plastchassi inte kommer förbättra ett skit och den vet att instruktionsboken jag vänder mig till som en sista utväg enbart kommer att råda mig att ”kontrollera att strömsladden är ikopplad”. Den vet att sammanbrottet är nära och att det inte är länge kvar nu innan tiden är inne. Tiden då alla människor sitter i korridorer jorden runt, sakta sjunkande djuper in i ett gemensamt katatoniskt tillstånd då varje TV, Xbox, gräsklippare, vägglampa och hårtork utan någon logisk anledning gått mot de sällan jaktmarkerna. Då kommer vi inte att bry oss om de sladdar som sakta kopplar in sig mot våra nervcentra och använder vår livsenergi som batterier för att bygga en ny värld. En värld i maskineras tecken, grundlagd med våra kroppar och färgad med vårt blod, och inte en tår kommer fällas för vår undergång.

Eller så tänker jag för mycket på jordens undergång och vår TV kanske bara fick en helt slumpmässig kortslutning som inte betyder något mer. Men är det värt att ta den chansen?

Andra bloggar om tv, maskiner, robotar, jordens undergång, terminator, james cameron

Olsson, Moran och Hitler

Min ena namne Rickard Olsson har hamnat i hetluften efter att ha dragit ett halvvågat skämt om tyskar och eftersom detta är sådant som folk på allvar blir sura på i Sverige så har han nu alltså anmälts till Granskningsnämnden. Herregud, är allt jag orkar säga om den saken.

Men vad ingen reflekterat över är att skämtet inte är hans eget. Detta kan i och för sig förlåtas delvis då originalet inte direkt är lättillgängligt på svensk mark, men faktum kvarstår att det är Dylan Morans skämt från första början. Tror ni mig inte kan ni ju undersöka saken härnedan.

Props förresten till att Rickard tydligen har bra smak när det gäller ståupp och för att han inte är en sån jävla Peter Jihde och vågar dra lite edgy skämt i direktsändning. Vi behöver mer sånt.

Andra bloggar om rickard olsson, dylan moran, humor, ståupp, tv, svt, tyskland, hitler, skämt