Det är inte lätt att översätta kärlek i tv-spel. Att dessutom göra kärlek till huvudingrediens i ett spel som osar lika mycket Katamari Damacy som Wario Ware kan te sig en smula vågat.
Innan själva recensionen börjar; en fråga. Vem kommer ihåg gnuggisar?
Gnuggisar var små plasttatueringar som man överförde från ett ark via en gul plastpenna som man gnuggade mot baksidan av arket tills bilden hade överförts till underlaget man valt att applicera bilden på. Det här dök upp i slutet på 70-talet och sägs ha peakat ungefär vid 1983, men även jag minns fenomenet från mina yngsta år. Nu på senare tid så existerar gnuggisarna (eller Kalkitos som de egentligen heter) knappt alls annat än på Tradera och bland samlare. Varför väljer jag nu att ta upp detta då? Jo, anledningen är den enkla att tankarna ofta färdas till de klassiska gnuggisarna när man spelar på en DS. Främst spel som detta som enbart går ut på att gnugga fingrarna rätt ner i fördärvet.
Ni minns säkert spelet Project Rub. Det släpptes samtidigt som DS:en vilket gjorde att spelet försvann lite i skymundan av större releasetitlar. Rub Rabbits är uppföljaren och hur mycket som verkligen är nytt i del två kan jag inte svara på då jag aldrig fick chansen att pröva originalet. Men temat är nu, liksom då, kärlek – samt ett frenetiskt gnuggande genom ett antal mer eller mindre sinnessjuka minispel.
Gnuggas ska det alltså, och detta genom en samling minispel som alla binds samman av en meningslös men kul handling. Hjälten ska först vinna flickans hjärta, när det skett så blir grannflickan – som råkar vara ett ondskefullt geni – sotis och ska givetvis göra allting för att hjälten (det är du, det) ska börja älska henne istället. På den nivån är det, och det görs alldeles perfekt. Minispelen är lika outrageous och uppdragen du får är minst sagt originella. Eller vad sägs som att rädda din flickväns dator genom att stänga ner alla fönster med elaka kaniner samtidigt som du minimerar alla fönster med en snäll kanin? Eller den där du ska slå dina kompisar medvetslösa och sedan borsta över dem med snö så att inte en björn ser dem?
Galenskapen går som en röd tråd genom hela spelet. Musiken är hetsig, uppspeedad till max och funkar alldeles perfekt när man gnuggar så att fingrarna kvider. Många – väldigt många – kommer att spela det här spelet med volymen nere men jag anser att det tar en hel del av spelglädjen. Även grafiken är en klass för sig. Alla karaktärer är endast silhuetter, förutom hår och kläder, och utöver dem så är spelet mycket färgglatt. Designen är klockren helt enkelt, vilket du kommer märka redan under den svincoola inledningssekvensen.
Det är med andra ord näst intill omöjligt att inte falla pladask för Rub Rabbits. Stilen på hela spelet, och dess myspsykade stil är helt enkelt alldeles underbar. Nu måste jag bara hitta ett begagnat ex av Project Rub.
PS.
Årets affärsidé: Gnuggisar med Rub Rabbits-tema.
